Lilla Zhara (uttalas Sara) tre och ett halvt år, är på Coop Konsum Ica med sin mamma. Hon ser hur alla de andra barnen får åka i de mekaniska bilarna utanför ingången och även Zhara vill testa. Hon drar sin mamma i armen och pekar på bilarna. Zharas mamma är lite stressad och skakar på huvudet. Inte idag, det har de inte alls tid med! Men Zhara fortsätter att dra sin mamma i ärmen, men det hjälper inte. Zhara får inte åka i de mekaniska bilarna. Zhara känner sig diskriminerad. Hon får inte åka de mekaninska bilarna eftersom hennes mamma anser att flickor inte åker i mekaniska bilar. Rätt eller fel? 

En man är ute och promenera i sin hemstad. Han passerad ett skyltfönster till Duka Cervera butiken och ställer sig för att titta. Han ser en matservis stå uppdukad på ett inbjudande sätt, men eftersom det är just samma servis som hans mamma hade så väcker det bara mörka känslor. Under hans unga år blev han psykiskt misshandlad av sin mamma på flera olika sätt, bland annat genom att låta honom äta högts oaptitliga saker från just den servisen. Mannen ber personalen att byta ut skyltfönster. Personalen kan ej tillgodose mannens önskemål men ber ändå om ursäkt. Mannen känner sig diskriminerad och hotar att anmäla. Rätt eller fel? 

Är de diskriminering om Vi anklagar folk för de fördomar Vi egentligen har om oss själva? Eller är det diskriminering om Vi bara tar illa vid oss? Vad är rätt och vad är fel?  

Äntligen har jag varit i Örebro och handlat Julklappar. Min kära sambokompis Linda kom till undsättning så att jag slapp att åka till Örebro helt själv!
Vi tog min lilla Racer Golf och jag kryssade vant fram mellan korsningarna. Jag visste ju vart jag skulle, jag hade ju min parkering. Visade sig att min parkering just nu var en byggnadsplats *suck*
Fick parkera i Åhlens Huset, något jag aldrig gjort förut. Stereon stängdes av för koncentrationens skull och in i betonghuset åkte vi. Det gick bra.

När jag väl var hemma igen så slängde jag bara in julklapparna lite slarvig i mitt rum. Mitt rum är min borg.
Senare satt jag stillsamt och kollade i en gammal pärm, jag kallade det att städa men ni vet! Dörren stod öppen och jag hör hur min Pappa försöker att ha en konversation med mig. Jag svara och återgick till att städa, när jag väl tittar upp från min pärm igen, står min Pappa på mitt golv, i mitt rum och är beredd att fortsätta våran konversation. Chockad sveper jag snabbt med blicken över rummet för att se om hans Julklappar är synliga. Ser att jag som tur är har lagt hans Julklappar i en kartong. Men kartongen var inte helt stäng. Panik.
- Men vad gör du, utbrister jag. Min Pappa såg ganska bestört ut.

- Jag har väl julklappar liggande framme fattar du väl.
Pappa höjde lite på ögonbrynen och gick ut. Innerst inne tror jag att Pappa suckade åt sin yngsta dotter, som i November månad hävar att han inte får röra sig hur han ville i sitt eget hus.

Idag skulle min Pappa ut på krogen med en gammal kompis, det betyder Två saker.
1. Att jag fick sitta och gömma mig vid datorn, medans de förfestade i vardagsrummet till någon hemsk bluesmusik.
2. Pizza

Pappa hävade bestämt att vi skulle hinna ut till min farmor och farfars grav och tända ljus, eftersom det är Allhelgon, innan vi hämtade pizzan. Jag själv var skeptisk.
Han parkerade i alla fall bilen framför pizzerian och sprang in för att hämta pizzan. Jag kunde helt enkelt inte springa in för jag höll i tändaren (OBS! dålig undanflykt, men den funkade)! Han kom ut och frågade genom bildörren om jag ville ha en pizzasallad. Eftersom jag hade fantiserat om min Cappriccosa med Pizzasallad svarade jag självklart Ja, lite tvekande. Pappa lämnade bildörren helt öppen och sprang tillbaka in på pizzerian för att göra sin yngsta dotter till lags. Super!
När vi åkte hem tänkte jag varma tankar om min far som offrat sig att hämta pizzasallad åt mig. Väl hemma hoppade jag ut ur bilen och balanserade min pizzakartong med en Kebab med bröd uppe på, plus min kära pizzasallad. Smällde igen dörren lite lätt och hörde till min förfäran att det inte lät som om dörren gick igen helt. Pappa hade dock redan blippat igen bilen så jag valde att inte säga något. När jag vänder mig för att gå mot trappen och tar mitt första steg hör jag ett krasande ljud. Jag tittar ner på marken för att se vad det är som har orsakat detta krasande ljud och ser till min förfäran min kära pizzasallad i en krossad burk. 
NEEJ! Hur kunde jag trampa på den?
Kunde ödet helt enkelt inte unna mig en pizzasallad?