Äntligen har jag varit i Örebro och handlat Julklappar. Min kära sambokompis Linda kom till undsättning så att jag slapp att åka till Örebro helt själv!
Vi tog min lilla Racer Golf och jag kryssade vant fram mellan korsningarna. Jag visste ju vart jag skulle, jag hade ju min parkering. Visade sig att min parkering just nu var en byggnadsplats *suck*
Fick parkera i Åhlens Huset, något jag aldrig gjort förut. Stereon stängdes av för koncentrationens skull och in i betonghuset åkte vi. Det gick bra.

När jag väl var hemma igen så slängde jag bara in julklapparna lite slarvig i mitt rum. Mitt rum är min borg.
Senare satt jag stillsamt och kollade i en gammal pärm, jag kallade det att städa men ni vet! Dörren stod öppen och jag hör hur min Pappa försöker att ha en konversation med mig. Jag svara och återgick till att städa, när jag väl tittar upp från min pärm igen, står min Pappa på mitt golv, i mitt rum och är beredd att fortsätta våran konversation. Chockad sveper jag snabbt med blicken över rummet för att se om hans Julklappar är synliga. Ser att jag som tur är har lagt hans Julklappar i en kartong. Men kartongen var inte helt stäng. Panik.
- Men vad gör du, utbrister jag. Min Pappa såg ganska bestört ut.

- Jag har väl julklappar liggande framme fattar du väl.
Pappa höjde lite på ögonbrynen och gick ut. Innerst inne tror jag att Pappa suckade åt sin yngsta dotter, som i November månad hävar att han inte får röra sig hur han ville i sitt eget hus.