Idag skulle min Pappa ut på krogen med en gammal kompis, det betyder Två saker.
1. Att jag fick sitta och gömma mig vid datorn, medans de förfestade i vardagsrummet till någon hemsk bluesmusik.
2. Pizza

Pappa hävade bestämt att vi skulle hinna ut till min farmor och farfars grav och tända ljus, eftersom det är Allhelgon, innan vi hämtade pizzan. Jag själv var skeptisk.
Han parkerade i alla fall bilen framför pizzerian och sprang in för att hämta pizzan. Jag kunde helt enkelt inte springa in för jag höll i tändaren (OBS! dålig undanflykt, men den funkade)! Han kom ut och frågade genom bildörren om jag ville ha en pizzasallad. Eftersom jag hade fantiserat om min Cappriccosa med Pizzasallad svarade jag självklart Ja, lite tvekande. Pappa lämnade bildörren helt öppen och sprang tillbaka in på pizzerian för att göra sin yngsta dotter till lags. Super!
När vi åkte hem tänkte jag varma tankar om min far som offrat sig att hämta pizzasallad åt mig. Väl hemma hoppade jag ut ur bilen och balanserade min pizzakartong med en Kebab med bröd uppe på, plus min kära pizzasallad. Smällde igen dörren lite lätt och hörde till min förfäran att det inte lät som om dörren gick igen helt. Pappa hade dock redan blippat igen bilen så jag valde att inte säga något. När jag vänder mig för att gå mot trappen och tar mitt första steg hör jag ett krasande ljud. Jag tittar ner på marken för att se vad det är som har orsakat detta krasande ljud och ser till min förfäran min kära pizzasallad i en krossad burk. 
NEEJ! Hur kunde jag trampa på den?
Kunde ödet helt enkelt inte unna mig en pizzasallad?