Jag har en sak som jag funderat över i många år och skulle bli överlycklig om någon kunde berätta hur det egentligen är. För det här är en sak som jag verkligen inte förstår. Det är i min värld helt obegripligt.

Två människor träffas. Den ena tycker att han hittat sin soulmate, att detta skulle kunna bli något toppenbra. Medans den andra kanske tycker att det nästan är ett bottenskrap som knappt duger i krig. Hur kan det vara så olika? Jag fattar faktiskt allvarligt inte det här. För är man riktigt kära ska man inte dela en känsla då? Ska man inte känna samma då? Ska inte känslan vara lika bubblande hos båda personerna?
Varför känns det så olika? Vad kan det tjäna för syfte?