Då jag har börjat att kolla på Sex and The City igen, så har min fundering på senaste tiden bestått av denna fras. Jag har även försökt att föra en dialog med mina vänner för att försöka att ta reda på sanningen.

Finns det kärlek vid första ögonkastet, eller är det bara attraktion?

Föreställ dig att du träffar en kille/tjej och ni ser varandra i ögonen och sträcker sedan fram handen för att hälsa. Ni tar varandras händer och känner den andras värmen och presenterar er med namn, just då den där känslan som bubblar i magen. Kan man kalla det kärlek vid första ögonkastet?
Ni känner inte varandra och ni vet bara varandras namn, hur kan det då vara möjligt att kalla det kärlek?
Handlar inte kärlek om att hitta någon som vet alla dina brister och fortfarande tycker om dig. Som delar din åsikter eller iaf har förståelse för dem. Som du kan prata med om allt och som förstår det där känslan du inte kan beskriva med ord. Personen som håller upp dig när du inte längre orkar stå.
Hur kan en främling vara den personen? Han/Hon som inte känner dig?
Handlar inte allt bara om attraktion, om lust. Och som den svensson som vi är kan vi inte stå för en sådan djurisk känsla, utan vi förklär den i namnet kärlek.
Eller måste vi ha denna frasen för att som singlar orka gå upp ur sängen på morgonen. För idag skulle jag faktiskt kunna träffa någon och det skulle kunna vara kärlek vid första ögonkastet. För det var så det var i alla sagor mamma läste. Prinsessa Sötnos väntade på Prins Snygging, och dom behövde bara dansa en vals för att dom skulle veta att dom bara måste vara tillsamman. Men man får aldrig se hur Prinsen och Prinsessan går på en dejt och inser att dom har samma åsikter om Sagan om Ringen triologin. Man får aldrig se hur Prinsen presenterar Prinsessan för sina vänner och alla berättar att dom verkligen ser hur lycklig han är. Mamma sa alltid att troll och drakar var påhittade, varför skulle Prinsen och Prinsessans kärlekshistoria inte vara det?
Jag kanske är bitter som inte tror på sagan, och det kommer alltid finnas människor som säger att jag inte tror bara för att jag inte har upplevt det. Men om man slutar tro på sagan kanske man istället kan tro på verkligheten. Kärlek för den jag är och inte den jag ser ut att vara!