En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. Från himlen glimtade olika scener ur hans liv och varje glimt lämnade efter sig två par fotspår i sanden, hans egna och Guds fotspår.

När sista glimten hade passerat tittade han bakåt för att se fotspåren i sanden. De följde parallellt längs med stranden, utom vid några tillfällen då endast Ett par fotspår syndes. Mannen noterade att detta skedde under de jobbigaste och mest krävande perioderna i hans liv.

Han kände sig aningen sviken och frågade Gud, varför Gud låtit honom vandra ensam under de svåraste perioderna av livet.

Gud svarade lugnt.
- Kära barn, det var då jag bar Dig!