Igår hade jag som vanligt lite trubbel med min bil. Jag hade precis varit och pumpat luft i min däck, helt själv vill jag påpeka. När jag åkte från macken hörde jag plötsligt ett skrapande som metall mot asfalt *skraaaap*. Stannade bilen, sparkade på fäljarn för att kolla om dom satt löst. Nej det gjorde dom inte. Hoppade in i bilen, körde en meter till *skraaaap*. Nehe, stannade bilen igen. Och fick helt enkelt lägga mig ner på knäna för att titta in under bilen. Jovisst, det hänger något löst under min bil. Som tyvärr såg ut att tillhöra min bil också. Jag ringde till min servicekille alias min syster man. Han kom la sig ner vid min bil rycker ner grejen som fört sånt oljud och säger att man egentligen inte behöver den. Allt som allt ett jobb på 5 minuter om vi räknar med hans restid fram och tillbaka.

Tillbringade kvällen igår med mina fördetta transcom medarbetare. Men nu får jag kanske börja kalla oss något annat, eftersom vi är Fyra tjejer som umgås och bara En jobbar kvar på transcom.
Emma hade fixat tacos, chips med dip, dricka och godis. Det var så gott. Och jag blev så mätt.
Linnea och jag hade fått världens bästa vägbeskrivning för att hitta hem till Emma i Hasselfors. Som "detta är den nordligaste självbevuxna bokskogen i Sverige" och "nu tycker ni nog att ni har åkit vilse men det är bara att fortsätta åååka".
VI tittade på Körslaget eftersom Laxå är med och det är ju nästan samma sak som Hasselfors. Vi icke infödda Hasselforsbor skickade iaf lite stöd sms för att hjälpa Laxå.