Jaa, livet som smådjursägare rullar på. Selma sitter just nu i mitt knä. Så det är lite svårt att se över hennes huvud och skriva även om hon är ganska liten. Idag märkte man verkligen att Selma är en 08:a för hon sket på asfalten. Vi hade nyss varit i skogen och gått men Selma väljer ändå att göra sina behöv på gatan.
   Jag träffar så många vänner när jag är ute och går med Selma. Visst, alla är väl 50+are med egna småhundar. Men det är förvånande vad trevligt människor kan vara när man har ett gemensamt intresse. Mamma skrattar alltid när jag kommer hem och säger att jag träffat nya vänner igen. Jag måste ju snart ha träffat alla i detta området som har hund.

Idag kom det in en karl i arbetskläder på Sandbergs. "Hej Hej", ropar jag uppifrån stegen som jag står på. "Hej Hej", hälsar karlen och utbrister, "Meen, det kanske är dig jag ska träffa?". Jag ser ut som ett stort frågetecken och tänker lite i stil med "Nää, du lilla gubben. Mig ska du inte träffa!". "Marie va?" Frågar han. "Öhhh, jaaa", svara jag pipigt och ser antagligen ganska rädd ut, för det är en stor karl som jag aldrig träffat förut. "Joo, jag håller på och fixar elen utanför din lägenhet". Puuuu, jag drar en lättnande suck. Ingen som hörs såklart men iaf! Sååå nu har jag en ringklocka *vuxenpoäng*