Det det varit ett väldigt tjat att jag tillbringat mesta av min tid till att inte göra någon nytta eller heller ingenting som jag sagt att jag ska göra. Samt beklagningar om att jag inte skrivit i min blogg, och frågeställningar vad jag har min blogg till, så nu kommer iaf en uppdatering i denna.
- Veckan har tillbringats med alldelses för mycket av ingenting. Att bara lata mig och titta på tv samt snikat mat hos diverse familjemedlemar har varit min melodi denna veckan. Att ha ångest över allt jag skulle kunna ha gjort denna veckan har flåsat mig back i nacken, men ligger man bara still i soffan kommer den inte åt. Gör det nästa vecka!
- Jag och Emilie ska åka till Karlstad imorgon och det ska bli skitkul. Som vanligt är jag inte alls bjuden utan måste låtsas att jag är det. Glider man bara in med tillräckligt många nya vänner smälter man in ganska snabbt. Att träffa både Jenny och Emilie måste ju klassas som dubbelmirakel iaf
- Mamma och jag hade en diskussion om mannen som anklagade en varg för att ha överfallit honom när det i själva verket var en hund. Jag vill inte vara dryg och komma med siffror på hur många vargar vs. hundar det finns i Sverige. Men snälla lilla gubben, jag förstår att du blev lite rädd. Men sluta pjåska. Det enda jag är orolig för med denna historien är att mamma kommer flytta till Vikersvik och vem orkar Gå dit för att få mat?! Jag får väl tacka för tiden som varit.
- Min höggravida och ankvaggande syster hade världsproblem. Då hon tillbringat senaste månader med att trakasera sin familjemedlemmar, inkluderar underbarnet på 3 år, varje gång hon skulle ha på sin sina stövlar. "Älskling, drar du upp kjedjan. Lilla Gubben, kan du hjälpa mamma." Fick hon helt enkelt en snilléblixt. Varför har jag inte jympaskor som man inte behöver knyta. Jaa, det undrade vi också. Men vad skönt att du äntligen hittat något som passar dig.
- Jag älskar denna ignorans med vilket vi bemöter barns begäran. Underbarnet var med till gammel mormor och morfar. Han bryter sig ur mammas för tillfället stor och trygga famn och går fram till gammal mormor. "Jag vill ha saft" Gammel mormor nickar och säger att hon förstår. Och fortsätter att lägga upp fikabröd i mormorsperfekta rader i fikakorgen. Uderbarnet vänder för att gå tillbacka till mamma men kommer på en sak och vänder sig åter till gammel mormor. "Jag vill ha glass också!" Bara så du vet mamma så kommer jag lägga mig ner på ryggen och skrika om jag inte får choklad nästa gång vi handlar!
- Denna veckan har jag även varit hundvakt till mammas lilla yrväder. Då hennes mankhöjd inte är mycket högre än marknivån måste hon nästan alltid duschas när man varit ute med henne. Jag sitter med regnkläder i duschen och Selma sitter på golver och tittar på mig med riktigt valpögon. Här finns ingen nåd! För att sedan hämnas har hon nog get sig fan på att hon ska gräva sönder min matta. När det lilla yrvädret är nyduschar och handdukstorkad så springer hon in och börjar gräva i mattan samt torka sig mot denna. Detta har resulterat i att min IKEA matta tappar hår, så frågan är om jag har mest Selma hår eller matt hår i min lägenhet nu!

Igår, Lördags, fick jag besök av mina jobbarkompisar eller som min syster så snällt påpekade Föredetta Jobbarkompisar. Skitsamma, var iaf ett kärt återseende. Och vad skvaller och mycket skitsnack det blev :)
Det är så tråkigt att vi inte kommer jobba ihop längre, men då finns det ju mer tid att festa ihop på istället!
Visade dom runt i byn, dom viktiga ställena. Systemet, glassen och mycket mer :P
Sedan visade jag också byns bäst kebab, Berra Burra.

Lyckade dag som jag hoppas vi kommer göra igen. Samt att Emma försökte sig på lite MatchMake också :P

Jag gjorde alltså ett test om vilken av Hollywoods superstjärnor jag skulle vara. Haha! Jag riktigt så grym och elak vill jag väl inte föreställa mig att jag är, men vad vet man. Vill bara dela med mig av detta eftersom jag personligen ser det som veckans skämt :)

Jag sa ju faktiskt att jag skulle lägga upp bilder på vurpan jag gjorde med bilen. Men det känns helt enkelt inte som om jag vill ha en blogg om mina misslyckanden, sååå jag låter bli :)

Jag gjorde alltså en lite vurpa med min bil. Jag körde helt enkelt ner i diket!
Det gick bra, jag lever, bilen klarade sig, jag blev inte mörbultad men dock mycket chockad. Detta händer ju alla andra. Men det händer tydligen mig med. Så nu åker jag lugnt och stilla på min skogsväg. Alltså precis som man ska. Och jag kryper alltså fram i alla kurvor till alla andras bilars irritation. Men det skiter jag i!
Ni kan ju klaga när ni också legat i diket så vet ni kanske varför man kör försiktigt!